måndag 28 december 2009

Annandagsfirande med släkten



Jultraditioner.

För 26:e året i rad var det dags för den traditionella annandagsfesten hos morbror Anders i Sjöbo. Det mesta var som vanligt: god mat, hysteriskt hög ljudvolym, ett tappert fösök att spela sällskapsspel, några överförfriskade män. Årets nytillskott: Spotify. Årets bästa gissning: "Vad kallade Lena Ph sina bröst för?" "Svar: Humle & Dumle".

Min bror (bilden) kröp under groggbordet, morbror Anders somnade under vardagsrumsbordet, men ingen behövde bäras ut till taxin och ingen spydde i duschen, så på det hela taget var det en ovanligt trevlig och stillsam annandagstillställning. Vissa traditioner bara måste fortsätta i all framtid. Annandagsfesten är en av dem...

söndag 16 augusti 2009

Skogssjuk

Jag och Tobias skulle ha några dagar på landet: Avkoppling, god mat, svampplockning och pysslande med bed-and-breakfast- Sliteborg. Det kunde inte bli bättre och det kunde inte gå fel.

Dessvärre drabbades vi efter två dagars regnande av en överhängande melankoli och rastlöshet. Svampen ligger i frysen, antikvitetsboden är inredd och fisksoppan är lagad. Vad göra nu?

Nu har vi gemensamt konstaterat att det faktiskt kan bli lite väl mycket skog och avkoppling ibland (även om det är sällsynt) och beslutat oss för att åka till storstan och malmöfestivalen för att bli kvitt vår melankoli. Om några dagar hoppas vi vara tillräckligt trötta på det för att orka med några dagar på Österlen... :)

Jag har ju dessvärre tendenser att börja tänka onödigt mycket på frågor utan svar när jag får för mycket tid. Så in dimman, ut ur den och vips så är livet på rätt väg igen...

lördag 15 augusti 2009

Inspirerad

Jag har precis återvänt efter en intensiv kursvecka med Music Mind Games. Ja, jag har varit på kurs och sänkt medelåldern nästan lika mycket som man gör på en klassisk konsert. Det finns dagar och veckor när det händer mer i huvudet än vad det kan göra på flera månader ibland. Denna veckan var en sådan.

Att lära sig saker är något fantastiskt. Det borde alla människor få känna. Varför har vi en värld och en skola som stämplar, begränsar och värderar människor så mycket? Varför testar många lärare kunskaper istället för att lära ut?

Michiko Yurko är en person som ägnat hela sitt liv, förutom att vara konsertpianist (hon är nu typ 50) åt pedagogik och den ädla konsten att lära ut och lyfta fram människors fulla potential. Utan pekpinnar och prov. Bara med kärlek, lekar och en tillåtande inställning till människor och deras olikheter. "Belive, without assuming any prior knowlege, that every student is brilliant and can learn."

Jag har under fem dagar ägnar mig åt teori-, gehörs- och avista- träning utan att känna mig det minsta nervös eller orolig. För Michiko kan konsten att göra det alla (nästan) mina terori/piano/gehörslärare misslyckats med: att få mig att uppriktigt älska att lära mig saker, utan att känna mig testad, värderad eller begränsad. En sådan pedagogik, som dessutom bara bygger på att leka och spela spel och som gör femåringar till musikaliska genier, borde finnas i hela världen. NU.

torsdag 29 januari 2009

Humanisterna

Det går att tänka på saker alldeles för mycket. Än så länge vet jag inte om man blir klokare eller galnare av det; det får väl tiden utvisa. Jag tänker på vad en människa är och på varför så många är religiösa när alla bevis pekar på en fullständigt naturlig värld. Hur som helst så har jag tagit ställning och gått med i föreningen Humanisterna. Det känns helt rätt att engagera sig för något som faktiskt är extremt viktigt i en värld där religion och vidskepliga föreställningar ställer till med både krig, diskriminering och idiotiska ställningstaganden i divese politiska frågor. Läste precis hur olika religiösa grupper i Malmö är på stark framväxt och hotar demokratin enligt en ny utredning. Det gör mig mörkrädd.

torsdag 4 december 2008

Det är mycket nu

Det bästa med att ha mycket att göra är att man inte känner sig ensam. Det näst bästa med att ha mycket att göra är att man får mycket gjort. Det tredje bästa med att ha mycket att göra är att alla andra också har mycket att göra.

Jag älskar julen. Jag älskar första advent och lucia. Typiskt att man ska ha mycket att göra när det egentligen är som roligast. I februari hade det varit lämpligare. Då är det trist. Min bästa kompis för närvarande heter Maja och är katt. Jag och Maja behöver varandra. Vi är för närvarande utsvultna på fysisk närhet för vår ägare är i italien. Maja är snäll och lyssnar bra men rent intellektuellt känns det ganska dött.

fredag 28 november 2008

Sängen

Jag har spenderat en hel fredag i sängen. Och då menar jag en HEL fredag. Klockan 8.00 i morse befann jag mig i min säng. Klockan 00.42 befinner jag mig fortfarande i min säng. Ni anar inte vilka förödande konsekvenser uppsatsskrivandet har på det sociala livet. Och konsekvenserna för min stackas rygg som hela dagen fått utstå oergonomiska sittställningar/liggställningar verkar inte mer hoppfulla...

Imorgon väntar examensarbetesbrunch med favo-stina. Det piggar upp i vintermörkret. Sedan har jag blivit övergiven av min hårt arbetande konstnärs-andra-hälft som sitter och skriver musik i en by i italien i två veckor. Efter exakt 17 timmar känns det.... tja, för jävligt. Men det brukar bli bättre efter några dagar...

torsdag 27 november 2008

Hem till gården

Nu på morognen har jag fått ett smakprov på mitt framtida liv som pianolärare. Lediga förmiddagar och sena kvällar ger plats i mitt åt kvalitets-tv som "hem till gården" och reprisen av plus. Vet inte om det är bra eller dåligt. Det känns lite som när man var hemma från skolan för att man var sjuk i tvåan. Kul i tre dagar, sedan längtar man tillbaka...